"Bestsellern Mary Potter"

Det är ingen nyhet och ingen hemlighet att böcker och filmer med Manliga hjältar säljer i högre grad än vad historier med kvinnliga hjältar gör. Just nu på bio går den sista filmen om Harry Potter, det är över 10år sedan första boken kom ut och spred succé världen över. Människor i alla åldrar över hela jorden känner till Harry Potter. Jag minns hur jag läste om böckerna gång på gång när det fortfarande var nytt och hur de öppnade en värld av mystik för mig. Nu när jag efter några år läser om böckerna än en gång slår mig tanken om huruvida boken hade varit en lika stor hit som J.K. Rowling hade valt en kvinnlig karaktär som sin huvudperson och hjälte. Istället för den modiga och ofta dumdristige pojke som vi alla känner (älskar eller hatar) hade det kanske varit en modig och ofta dumdristig flicka. Om vi tar och förmodar att historien i övrigt är oförändrad, utom ändringen att Harry Potter skulle ha varit en Mary Potter (eller Harriet vad man nu vill), skulle det verkligen blivit en så stor hit. Istället för en känslosam (förhållandevis) framåt pojke skulle vi kanske ha möts av en pojkflicka som skulle utmana allting omkring henne.

Jag betvivlar att framgången hade varit lika stor, även om detaljerna i historien anpassat sig till en hjältinna istället för hjälte, det skulle ha varit svårt för publiken att acceptera en sådan karaktär. Kvinnliga karaktärer rör sig helt enkelt inom det området. Världen som J.K. Rowling skapade är fantasifull och fylld med snygga detaljer. Och extremt traditionsbunden och konservativ. Den enda kvinnliga karaktären med ordentligt utrymme är Hermione Granger och framställs som en ofrånkomlig plugghäst och besserwisser. Så som det är typiskt i berättelser flankeras hon ofrånkomligen av två manliga karaktärer, båda mer framträdande än hon. Trots att hon flera gånger räddar situationen med sin kunskap suckar och stönar hennes vänner åt hennes kunskapsiver. Detta är något som också är väldigt typiskt.

För att lämna Harry Potter en stund och fundera på flera andra välkända historier. Till exempel en som lätt kan konkurrera med mr.Potter. Nämligen "Sagan om Ringen". I berättelsen figurerar det ytterst få kvinnor och ingen i sällskapet som för ringen till Mordor är kvinnor. De som finns spelar en tillbakadragen roll som mest verkar finnas för att få de manliga karaktärerna att framträda tydligare. I Matrix, för den som föredrar sådant, finns det bara en framträdande kvinnlig karaktär bland de som kämpar på den goda sidan. Har kvinnor en mer utpräglad roll i berättelser är de ofta onda och ska förgöras.

Fantasy är för mig en form av historier som släpper alla former fria. Personligen tycker jag om att beskriva starka och självständiga kvinnor, lika roligt är det att läsa om dem. Framåtdrivande och framträdande kvinnor som liksom sina manliga likar kämpar för det dem tycker är rätt. Att ha en kvinna som främsta huvudkaraktär är dock ofta ett bra sätt att få sin berättelse slaktad.

Så för att återvända till vår allas Potter för avslutningen. Jag betvivlar, förmodligen med god orsak, att böckerna skulle blivit än sådan hit om de hade handlat om Mary istället för Harry. Då skulle kanske aldrig sett dagens ljus eller stå och samla damm tillsammans med en massa andra spännande titlar vars enda fel är att en huvudkaraktären är kvinnlig.

En gåva är ingen rättighet!

Barn. Dessa mycket små människor som alltid kommer att finnas omkring oss. De allra flesta får någon gång under sitt liv barn. Vare sig vi hatar barn eller älskar dem kan vi inte bortse ifrån dem. Jag tänker inte diskutera huruvida det är naturligt att hata eller älska barn. Istället tänker jag diskutera hur vi ser på fenomenet att få barn. I vårat västerländska samhälle verkar det som de flesta anser att det är varje människas rätt kunna skaffa barn. Just det Skaffa barn, som om det vore en bil eller ett hus man skaffade. Läste nyligen i Aftonbladet om den kände pappan som blev gravid eftersom han innan han blev hade varit en hon och när hon blev han beslöt att behålla sina reproducerande organ. Han tyckte att den svenska lagstiftningen som kräver att personer som byter kön steriliseras är absurd och bryter mot de mänskliga rättigheterna. Eftersom dessa personer inte längre hade förmågan att få barn, vilket skulle vara en mänsklig rättighet...

Nu får vi ta i handbromsen lite. Jag struntar fullkomligt i huruvida de som byter kön steriliseras eller inte, det är något som borde vara upp till dem sedan är diskussionen slut. Det jag frågar mig är sedan NÄR skulle det vara en mänsklig rättighet att få barn? Säkerligen finns det massor av människor som vill ha barn men har svårt att få det men det är ingen rättighet! Det handlar inte bara om de som byter kön, det handlar också om att folk har fått idén att de absolut måste få ett eget barn. Jag tycker det är absurt hur vi kan reducera barn till något så oväsentligt. Vi vill skaffa barn, säger folk. Vadå skaffa? Det är inget inköp eller investering som görs. Ett barn är den yttersta av gåvor, ett eget litet mirakel. Jag kan acceptera att man pratar om att Få barn. Det innehåller det där speciella i att ett barn föds.

Barn är ingen rättighet, har aldrig varit en rättighet och kommer aldrig bli det! Hur kan det vara alla människors rättighet att skaffa barn? Det är ett mycket dåligt argument för att få det man vill ha. Då är det ärligare att säga: "Vi ville ha barn så vi gjorde allt vi kunde för att få barn."fast det är ju ärligare att säga att man ville ha barn så mycket att man gjorde allt för att skaffa ett, eller fler.

Det handlar inte om att lägga sig i människors liv, det handlar om att hitta perspektiv. Dessa barn är förhoppningsvis älskade oerhört mycket. Men de har inte kommit till genom att deras föräldrar haft rätten att skaffa dem. Utan de har fötts för att deras föräldrar har haft lyckan att få dem!