Under historiens lopp har människan gång om vart annat gjort saker som vi kan vara allt annat än stolta över. Saker som vi idag är i de flesta fall rörande överens om att det är fel. Vi fördömer att det inträffat tidigare och jobbar för att förhindra att det händer igen. Vi gör helt enkelt upp med vårt förflutna och med vår samtid. Saker som för bara ett sekel sedan ansågs vara helt normalt. Vi slår inte längre barn, kvinnor har rösträtt och är myndiga. Arbetaren har rättigheter, alla människor har rätt till ett drägligt liv. Slavar och människohandel är fel. Allt detta är saker som vi som mänskligt kollektivt gjort upp med. Även där det är mycket kvar att göra så handlar det i slutändan om inställning. Det är så vi vill att vår värld ska se ut. Men det finns fortfarande en sak som vi vägrar göra upp med.
Prostitution.
Prostitution har nog funnits längre än någon av oss riktigt står ut med att tänka. Dess former, uttryckssätt och namn har med all säkerhet varierat. Generellt har kvinnor alltid i högre grad vart prostituerade än vad män har vart. Det har dessutom existerat globalt, oberoende på kultur. I vissa fall en undangömda bordeller och folk på gatan, i andra fullt ut organiserat med särskilda områden där bordellerna är samlade och lätta att hitta. Och vi vägrar göra upp med det.
Vi accepterar inte tanken på att en människa skulle kunna äga en annan människa. Tanken på slavar och de associationer det medför är helt och hållet negativt. Det trots att olika former av slaveri har funnits många gånger under människans historia. Vi tycker inte att man kan handla med människor som om de vore varor. Om någon säljs för sin arbetskraft tycker vi att det är slaveri.
Men vi är tysta inför de som säljs för sina kroppar, för att användas av andra, för att tillfredsställa deras behov.
När det kommer till prostitution vägrar många människor plötsligt att förstå innebörden och konsekvenserna av prostitution. Då och då blossar det upp en diskussion om varför sexköp ska vara olagligt, om att de kvinnor och män som vill sälja sina kroppar borde få göra det. De säljer ju inte sina kroppar, de säljer tjänster. De vägrar göra upp med prostitution på de villkor som de borde.
Vi måste förstå prostitution ur ett historiskt perspektiv, en samhällsperspektiv och ur ett medmänskligt perspektiv.
Rent historiskt borde prostitution associeras med dess ursprung. Unga flickor och kvinnor som sålts för att försörja en för stor familj, återbetalning av skulder, fattiga kvinnors kamp för överlevnad. Slaveri, en kvinna som säljs för sin kropp är lika mycket en slav som en man som säljs för sina muskler. Slaveri, som innebär att frånta en människa hens frihet. Vi måste förstå den historiska kontexten, sammanhangen och likheterna.
Ur ett samhällsperspektiv handlar det i grunden om människosyn, människovärde och vår syn på kvinnan. Vi måste fråga oss själva. Ska det verkligen gå att köpa en människa? Kan vi verkligen koppla bort tanken på hennes kropp och säga att det är en tjänst hon utför? Kan vi verkligen säga att det är ömsesidigt? Många vägrar i en diskussion kring sexköp på allvar fundera kring den effekt det har på samhället i övrigt. De vägrar göra upp med prostitution. De blundar för den verklighet som vi lever och existerar i. Baksidorna. Det är som att de tror att problemen skulle försvinna av sig själva. De blundar för de kvinnor som inte är i branschen av fri vilja, och de blundar för de som gör branschen lukrativ. Handel med människor, handel med människors tjänster, handel med människors kroppar. Handel som inte bygger på frihet. Och vi, vi som mänskligt kollektiv vägrar göra upp med det!
Var finns människorna i de här historierna? Sexhandeln omsätter miljoner varje år. Tusentals kvinnor befinner sig i prostitution. Var kommer de ifrån? Varför är de där, vad har hänt, behöver de hjälp? Frågorna som inte ställs, frågorna som ingen besvarar. Medmänsklighet, vad hände med den? Varför stirrar sig alla plötsligt blint på fri vilja och individens ansvar? Det finns de som försöker nu ut till oss och tala om hur verkligheten faktiskt ser ut. De som står där och kämpar, beväpnade till tänderna med medkänsla, för att försöka rädda bara en till flicka, bara en till kvinna, ur misär, missbruk, trafficking. De berättar sanningen, de ser den, de hör den. De är där. Men de duger inte. De är inte siffror i statistiken, de kan inte rabbla siffror ur statistik. För de är där. Där vi inte är. De ser det som vi sedan länge vägrar erkänna ens existera. Vi vägrar göra upp med prostitution och se det för vad det verkligen är.
Vi har gjort upp med vårt gemensamma förflutna. Gårdagens sanningar och framtidens myter. Men vi vägrar göra upp med prostitution. Vi är arbetarna som jobbar frivilligt på bomullsplantagen och vägrar se de människor som jobbar sida med sida om oss, inte är där för att de valt det. Vi vägrar att se bland de högljudda rösterna för frihet och egen vilja sitter de som inte längre har frihet. De vars vilja har lämnats över till någon annan. De som är vår tids osynliga slavar som jobbar på vår tids bomullsplantage. Och vi vägrar att se dem.
