Att prata mens, varför det?

Det finns något som är oerhört tabubelagt trots att det är något som drabbar hälften av världens befolkning. Man pratar inte om det, det syns inte i offentligheten. Man gömmer, smusslar och låtsas som ingenting. Det handlar om mens. Något som drabbar de allra flesta kvinnor från de att de når puberteten till det att de når klimakteriet. Där emellan kan allt möjligt hända. Att man överhuvudtaget pratar om att man drabbas av mens säger en hel del. Det påverkar kvinnor i ganska hög utsträckning. I vissa kulturer är kvinnor orena under mensen. Historiskt har kvinnokroppen haft ett läckage som har gjort henne till en halv, inte riktigt hel, människa.
Fortfarande idag är mens något man inte pratar, det är något som inte ska synas. Något som i värsta fall begränsar kvinnor. I reklam avbildas mens med en blå, lättflytande vätska. När en dagstidning försöker lätta på tabut och publicerar en artikelserie om mens blir reaktionerna kraftigt negativa, de allra flesta reaktioner kommer från män.
Fortfarande, kvinnor pratar inte med varandra. Om en erfarenhet de alla delar. I skolan är det en skam den dagen mensen kommer. Man blir kvinna när brösten växer men när mensen kommer blir man en del av den tysta massan. Det finns massor med saker som händer med kroppen under mensen som är fullkomligt normalt. Saker som de allra flesta kvinnor upplever, saker ingen delar.
Mens är något som påverkar flera delar av ens liv. Man får pms, ibland kraftig, ibland extrem. Smärtor, illamående, diarré och en upplevelse av att vara allmänt skabbig. Under några dagar varje månad kretsar för liv kring huruvida man har tamponger, bindor, värktabletter och om man, hemska tanke, har blött igenom.

Så varför borde kvinnor tala om mens? Varför borde vi prata om mens överhuvudtaget? Det är rätt äckligt och inte särskilt trevligt. Det är dessutom extremt intimt kroppsligt.
Just därför borde man prata om det. Det är inte en ovanligt otrevlig sjukdom. Det är något som drabbar de allra flesta kvinnor under en stor del av deras liv.
Mens kommer inte blir trevligare eller fräschare men om vi vågar börja prata om det kommer det bli normalare. Lika normalt som det faktiskt är. Något som framförallt kvinnor kommer att tjäna på.

Kvinnoförakt

Jag har fått frågan varför jag väljer att kalla mig själv för feminist. Svaret är kanske inte så enkelt och självklart som en del önskar. Vore svaret enkelt, skulle inte frågan få vara så svår. Under en tid har dock svaret uppenbarats för mig i sin enkelhet. Det är nödvändigt. Ett ställningstagande. Jag är feminist därför att jag bryr mig.

I vår värld finns ett utbrett kvinnoförakt. Det finns överallt men märks på lite olika sätt, men det existerar. I Indien är kvinnoföraktet starkt förknippat med sexuellt våld, flickfoster aborteras och kvinnor saknar värde. I Sverige utsätts kvinnor för grova kränkningar, vålds hot och hot om sexualiserat våld. I Uppdrag Granskning (6/2 2013) berättar kvinnor som syns i media om kommentarer och mejl fyllda med hot. Om våldtäkt, om mord och sadism. Två unga kvinnor kommenterar en tröja och blir sköljda med grova kränkningar och flera hot. De allra flesta är män. Män, som inte förstår att deras kommentar skulle såra någon. Eftersom det är på nätet är det inte verkligt.

Förakt, av kvinnor. Många feminister som rör sig ute på nätet får ofta höra att de har fått för lite manligt könsorgan, för lite kuk, och att det är därför de är bittra. Kvinnor som sticker ut från mängden, har åsikter, syns, hörs, finns. Blir utsatta för sexuella hot. Ingen man som beger sig ut bland kommentarsfälten får hot om våldtäkt. För kvinnor riskerar det att bli vardag. Förakt. Kvinnoförakt.

Varför kallar jag mig själv för feminist även när jag själv upplever förakt? Varför måste jag använda ett så laddat ord? Borde jag inte kalla mig jämställdist eller något liknande? Jag skulle kunna, men det gör jag inte. För att jag har tagit ställning, trots föraktet. Jag har tack och lov aldrig upplevt hot men jag har definitivt upplevt förakt.

Hot om sexuellt våld, det finns inte något som bakbinder kvinnor i högre grad än det potentiella hotet om sexuellt våld. Det inkräktar i extremt hög grad. Dödshot är förmodligen nog så obehagliga och ska tas på allra högsta allvar. Men steget mellan att hota att döda en annan människa och faktiskt begå mord är långt, bland det längsta man kan ta. Hotet om sexuellt våld blir dock verkligare, mera realt, steget är inte lika långt mellan ord och handling. Det är få kvinnor som inte någon gång blivit utsatt för sexuella trakasserier och risken för att bli utsatt för våldtäkt begränsar kvinnor även i Sverige.

Förakt, det finns ett utbrett förakt för kvinnor i världen. Det ger sig i uttryck sexualiserade påhopp. Sexuella hot. Sexuella kränkningar. För att man gör sitt jobb, för att man står för sin åsikt, för att man syns mer än gemene man, för att man finns, för att man är kvinna.

Demokrati kräver respekt. Respekt inför andras åsikter. Respekt inför en annan person. Det går inte att respektera en människa man föraktar. Man ser inget värde hos en person man föraktar.

Det pratas mycket om hat. Hat som drivkraft. Hat som ger upphov till hot. Förakt är nästan värre. Den du föraktar tar du inte på allvar. Hatar du någon har du i alla fall tagit hen på allvar, på för stort allvar.

Varför är jag feminist? Därför att jag anser att man och kvinnor ska ha lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter. Var är jag feminist? Därför att jag anser att samhället är ojämställt på ett sådant sätt att kvinnor i högre grad än män missgynas och därför behöver uppmärksammas.

Varför är jag feminist? Därför att jag inte går med på att bli föraktar, för att jag är kvinna.