Idag är det den åttonde mars, 8/3. Den internationella kvinnodagen. Den dagen på året då orättvisor mot kvinnor uppmärksammas. Då jämställdheten är i fokus och nästan den enda dagen då feminister har legitimt talutrymme. Det är en dag som också stark ifrågasatts, vilken nytta har en dag för kvinnor. Vad hjälper det att bara uppmärksamma orättvisorna endast en gång om året istället var varje dag året om.
Ja, varför finns den internationella kvinnodagen? Varför behöver vi en dag som bara handlar om kvinnor? Därför att den behövs, förmodligen. Endast idag kan man belysa orättvisor och mötas av allvar. Idag är det okej att vara kvinna. Men borde vi verkligen behöva den? Flera gånger har jag tänkt på dagar och lagar som egentligen inte borde behövas. Ska kvinnor verkligen behöva en egen dag, är det verkligen så att det finns bara en dag på hela året då människor faktiskt lyssnar?
Idag är en dag för kvinnor. Den finns därför att det fortfarande råder ojämställdhet mellan män och kvinnor. Därför att vi fortfarande inte kan behandla människor som människor. Därför att fortfarande är det viktigare vad du har mellan benen än vad du har bakom pannbenet. Därför att var du har mellan benen fortfarande i hög grad påverkar vad andra tror att du har mellan pannbenet.
Det är fortfarande en dag som inte borde behövas. Vi har satt människor på månen, vi kan bygga minimala datorer och vi kan prata med någon på andra sidan klotet. Vi vet hur människan gener är uppbyggda. Vi vet hur man botar cancer. Vi vet hur andra galaxer ser ut. Trots det så är det fortfarande orättvisor mellan män och kvinnor. Trots det verkar vi fortfarande inte veta hur man åtgärdar orättvisor.
Idag i tidningarnas kommentarsfält syns de sympatiserande männen. De som erkänner att orättvisorna existerar och anser att något borde hända. Idag vågar de finnas där. Idag kan de vara där. Idag kan de inte förråda det egna könet. Idag är kvinnornas dag, idag är det rätt att stå på deras sida. Men var är de annars? Var är dessa modiga och mycket behövda män när trollen står och ropar hora till de kvinnor som vågar höja rösten. Var är dem när de behövs som mest? Förmodligen där vi alla är, i periferin, för upptagna med våra egna liv för att uppmärksamma vad som påverkar oss.
Det finns ett brott som kallas kvinnofridskränkning. Sedan finns det ett brott som kallas fridskränkning. Man kan dömas för grov kvinnofridskränkning. I lagen är det skillnad på om du är man eller kvinna. I lagen är det skillnad på om den som begått brottet är en man eller kvinna. För det är bara en man som kan fällas för kvinnofridskränkning. Precis som det låter är det ett brott som enbart kan begås mot kvinnor. Om allt verkligen var som det skulle, skulle inte den här lagen behöva existera. Men det gör den. Om allt verkligen var som det skulle, skulle inte 8/3, åttonde mars, internationella kvinnodagen, behövas. Men det gör den. Och så länge vi inte klarar av att se varandra som människor, som individer, kommer orättvisorna att bestå. Så länge vi inte kan se dessa olika individer som likvärdiga, kommer orättvisorna fortsätta.
Om ett år kommer vi fira den internationella kvinnodagen, igen, fast den inte borde behövas. Åter kommer kvinnor höja sina röster. Åter kommer de just den här dagen kunna höras. Idag kommer de tas på allvar. Det borde inte behövas. Kvinnor borde kunna höja rösten alla dagar om året utan att mötas av hat eller förakt. Alla dagar borde man ta kvinnor på allvar. Om allt vore som det ska.
Alla män har åtminstone en kvinna i sitt liv, liksom alla kvinnor har åtminstone en man i sitt. En del har fler, en del har färre. Alla har olika förhållande och upplevelse av den personen. Men alla har dem i sitt liv. Under livet som går kommer vi möta mängder med olika människor. De kommer vara män, de kommer att vara kvinnor och kanske till och med någon mitt emellan. Eftersom vi inte vet hur man bara ser människan, hur man uppnår rättvisa och jämställdhet. Kommer vi titta på människan, placera in henne i ett fack och säga: "Den här personen har det här könet och borde därför agera på ett visst sätt. Därför agerar vi på ett visst sätt mot henne."
Det är den åttonde mars, 8/3, Internationella Kvinnodagen, dagen som inte borde behövas. Kvinnornas dag, den dag på året som vi kan diskutera jämställdhet och orättvisor.
Frågan återstår, borde vi inte kunna diskutera dessa frågor de resterande 364 dagarna under året?
