För en tid sedan gick dokumentären "Ingen riktigt våldtäkt" på SVT. Dokumentären handlade om en ung tjej som blev våldtagen av flera jämnåriga killar. Hon fick sedan utstå mobbning och trakasserier av sina skolkamrater. Den unga tjejen är idag i min ålder och när de intervjuade gymnasieungdomar av idag slogs jag hur lika värderingarna ser ut. Det är visserligen inte mer än fem år sedan jag tog studenten men för fem år sedan var analoga mobiltelefoner relativt vanliga. Fortfarande i ett modernt samhälle finns det en mentalitet som lägger det sexuella ansvaret helt och hållet på den kvinnliga parten. Det är kvinnan som ska äta p-piller, se till att kondom används och ha sinnesnärvaro nog att säga nej när hon inte vill. Hon får inte sända ut felaktiga signaler, gå klädd i fel kläder eller bete sig på ett sådant sätt att hon verkar inbjudande.
Just det faktum att mentaliteten kring sex idag innebär att man inväntar ett nekande till sex, inte ett godkännande. För att förtydliga, idag gäller mentaliteten "Är det inte ett NEJ är det ett JA" istället för motsatsen, "Är det inte ett JA är det ett NEJ". I många situationer kan det nog vara svårt att säga nej, har man svårt att säga nej i vanliga situationer hur mycket lättare blir det då att säga nej i en speciell och mycket intim sådan. Den vanligaste bortförklaringen till våldtäkt eller sexuellt utnyttjande verkar vara just att tjejen inte sa NEJ. Eftersom hon inte nekade till sex godkände hon han gjorde. Det finns inga steg däremellan, mycket kan förändras allt eftersom situationen fortskrider. Hon kanske godkände vissa saker i början men inte det som hände sen men det hjälper henne inte eftersom hon godkände det i början. Därmed måste hon acceptera det som händer även när hon kanske upplever det som fel och/eller obehagligt.
Okunskaperna kring våldtäkt bland unga (och en del inte så unga) är skrämmande. De flesta ser framför sig en slusk som överfaller en ensam tjej i en park. Detta trots att statistik visar att de flesta våldtäktsmän är en person kvinnan känner. Man pratar inte heller om att oavsett situation och förhållande så är sex mot den ena partens vilja en våldtäkt. Det spelar med andra ord ingen roll om det är ett överfall eller om det är ens partner som har sex med en mot ens vilja. Det är våldtäkt i alla fall.
Den sexuella mentaliteten sträcker sig ytterligare. Skillnaden mellan hur en sexuellt aktiv kvinna och en sexuellt aktiv man betraktas är ett exempel. Fortfarande är den sexuellt aktive mannen med många kvinnor i bagaget en erövrare. Kvinnan däremot är lösaktig och inte så sällan betraktas som en hora. Det finns till exempel inga negativa ord, som används i vardagligt tal, för att beskriva en mans sexualitet negativt. Genom att inte kunna beskriva en företeelse negativt går det inte heller att diskutera företeelsens olika aspekterna. Det förminskar och eliminerar möjligheterna för förändring.
I mina ögon är det essentiellt att man ändrar det den sexuella mentaliteten kring sexuellt godkännande och nekande. Det borde trots allt inte vara så svårt för killen att faktiskt fråga tjejen om hon vill eller inte. Det istället för att bara anta att hon vill så länge hon inte säger nej. Då blir det inte heller några missförstånd eller funderingar om hon verkligen menar nej eller inte.
Ytterligare en sak är intressant att lyfta fram i den här diskussionen är hur vi betraktar skuld. I dokumentären jag nämnde innan blev den våldtagna tjejen utsatt för mobbning, trakasserier och utfrysning. Kamrater övergav henne och lyssnade mer på ryktena istället för att fråga henne. De lärare som borde ha hjälp henne såg åt andra hållet. Ingen brydde sig om hur hon mådde, ingen ens frågade henne om vad som hade hänt. Skulden för det inträffade lades helt och hållet på henne. Killarna som faktiskt hade begått ett brott, och visat i ett sms att de visste om att de hade begått det, fick något av en hjältestatus.
Om det hade varit något annat, och något som drabbat en av killarna tror jag inte situationen sett likadan ut. Till exempel om en hade blivit misshandlad. Ingen hade gjort det till hans skuld eller gett förövaren hjältestatus. Det skulle inte vara något tvekan om vem som gjort fel oavsett hur situationen som förlett misshandeln hade sett ut.
Men när det kommer till två fenomen i det svenska samhället så blir det offrets fel. Det är offret som har orsakat sin egen smärta. Det ena fenomenet är mobbning, skrämmande många anser att det är mobboffrets fel att hen blir mobbad. Det andra fenomenet är just våldtäkt, majoriteten av alla våldtäktsoffer är kvinnor. Är förövaren en svensk man av normal bakgrund ska det mycket till för att han ska bli dömd. Om kvinnan ens vågar anmäla.
Det här är på inga sätt en trivial fråga, det är ett hot mot demokrati, jämställdhet och rättssäkerhet. Ingen ska behöva utstå den grova kränkning våldtäkt innebär. Jag tycker inte det låter så svårt att faktiskt fråga sin parten om hen vill ha sex eller inte. För den delen att inte ta allt för självklart utan fortsätta fråga för att vara säker på att båda känner sig trygga i situationen. Det är trots allt då som det blir allra bäst!
