En människa jag aldrig träffat eller vet hur hen ser ut skriver att hen inte har förtroende för sitt eget utseende. Jag, i all välmening, skriver att jag är övertygad om att människan är vacker. Människan blir glad. De andra som läser och skriver i samma forum anser att jag ger uttryck för kroppsfixering och menar att utseendet spelar ingen roll.
Forskning visar att fler och fler unga tjejer och killar har skev kroppsuppfattning och inte är nöjda med sitt utseende.
Annan forskning visar att man får självförtroende av att tycka om sig. Givetvis också sitt utseende.
Ordet
vacker. När vi talar om ett föremål eller en upplevelse som vacker så
ingår det i vår förståelse att vacker är en subjektiv upplevelse som inte nödvändigtvis måste delas med någon annan.
Men när vi talar om en människa, en person, då blir vacker synonymt med den rådande skönhetsnormen och går inte längre att uppfatta som subjektiv. Plötsligt blir det en objektiv iakttagelse av en annans kropp.
Så
vad är problemet med att säga till en människa att hen är vacker? Och
går det verkligen att säga att utseendet inte spelar någon roll? För
uppenbarligen så gör det ju det. Även om vi inte bryr oss så där
jättemycket så spelar det fortfarande en roll. Det är en del av vår
identitet, vi kan aldrig frikoppla oss från det ansikte vi ser i
spegeln. Däremot kan vi förändra vårt förhållande till det vi ser.
Istället för att vara missnöjda och hata det vi ser kan vi lära oss att
se vår egen skönhet. Att våga säga till oss själva att vi är vackra.
Precis som vi är. Att våga säga till en annan människa att hen är
vacker. Det skulle inte göra någon skada, bara vi lär oss att alla
människor har sin egen skönhet. Att acceptera att en subjektiv
upplevelse inte behöver delas med andra. Vår upplevelse består.
Finns det ett problem
med ordet vacker? Ja, när vi låter det stå för en objektiv och
normerande bild för vad som är skönhet. När att kalla någon för vacker
blir detsamma som att bedöma denne utefter rådande skönhetsnormer
istället för efter människans faktiska egenskaper.
Spelar kroppen någon roll? Det klart att den gör. Vi lever i den och genom den. Vår kropp är en stor del av vårt jag. Det vi upplever genom kroppen utgör själva stommen för det vi kallar för våra liv. Kan vi då på fullt allvar säga att utseendet inte spelar någon roll? Är vårt utseende något annat än kroppen? Kan vi strunta i vårt utseende och ändå bry oss om våra kroppar?
Eller ligger problemet någon annanstans?
Vi polariserar oss. Sätter oss i olika läger där vi å ena sidan säger att utseendet spelar roll och å andra sidan säger att utseendet inte spelar någon roll. Där ena sidan är normerna och andra sidan är gränsöverskridandet. Norm, kropp och utseende blir samma sak.
Vår kamp mot kroppsfixeringen skapar i sig självt en kroppsfixering. En fixering skapad av förnekelse. Genom att förneka vår kropp, vårt utseende och vår kroppsliga identitet så skapar vi på samma gång en ännu större fixering vid det som är det motsatta.
Det blir sådant fokus att det blir fult att vara vacker.
Var borde fokus ligga på? Att förneka att kropp och utseende spelar någon roll? Att återerövra rätten till den subjektiva upplevelsen? Att istället för att förneka skönhet så borde vi vigda begreppet. Låta ordet vacker vara det som det ursprungligen är. Ett ord.
För tag i beaktande vad ordet "vacker" egentligen betyder. Det beskriver så mycket mer än något eller någon som är skön till det yttre. Det beskriver en hel upplevelse. Att något är vackert betyder att vi tilltalas av det vi ser, uppskattar det vi upplever och njuter av en samlad känsla av något som egentligen är för sammansatt för att beskrivas med ord. Så vi kallar det för vackert och alla förstår den subjektiva upplevelsen.
Fler och fler unga tjejer och killar är missnöjda med sitt utseende. De kommer inte lyssna på de som säger att utseendet inte spelar någon roll. De vet nämligen att det inte är sant. Däremot kanske vi kan få dem att lyssna om vi hjälper dem att se det finns mer än en sorts skönhet. Den skönhet som bara dem har.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar