Våldsamma myter

Sedan några år tillbaka har Aftonbladet en pågående granskning om våld mot kvinnor. Nu har turen kommit till de mördade kvinnornas barn. Just för stunden lägger jag mig inte i debatten om huruvida socialen gör fel eller inte. Jag tänker fokusera på en annan del som än så länge inte kommit upp i debatten. Myten om den muslimska våldsmannen.

Jag kommer inte förneka att det förekommer våld, det som kallas hedersvåld. Jag kommer aldrig förneka att det är fruktansvärt. Däremot vill jag diskutera den bild som målas upp av den våldsamma invandraren.

I Sverige utgör andelen invandrare mindre än 10% av den totala befolkningen. En 1% av 10% är ju helt klart mycket mer än 1% av 90%. Som i alla sammanhang är det de som förstör som sticker ut. Läser man kommentarer på till exempel Aftonbladet så är det lätt att få en uppfattning av att andelen invandrare är mycket större än den faktiskt är. Det är också lätt att få uppfattningen av andelen som begår brott är mycket större än den faktiska andelen.

Som exempel Aftonbladets gransking, på tolv år har över 200 kvinnor blivit mördade av en man/exman/pojkvän/sambo. Majoriteten av dessa kvinnor var svenskar och majoriteten av förövarna var svenska män. Skulle den rasistiska retoriken vara korrekt så skulle majoriteten av offren vara svenska kvinnor och förövarna muslimska män, vilka skulle vara totalt okända för offren. Nu är ju detta inte fallet. Statistik visar att kvinnor utsätts oftast för våld i det egna hemmet av en för dem känd gärningsman. Eftersom det finns fler svenskar i Sverige än det finns invandrare så är det vettigt att anta att de allra flesta gärningsmännen är svenskar.

Resultatet av missuppfattningen blir den att det blir svårare för svenska kvinnor att bli trodda och ibland för lätt för muslimska kvinnor att bli det.

Samma myter förekommer i ännu högre grad när det gäller våldtäkt. Den typiska bilden av en våldtäkt är överfallet. Detta trots att statistik och forskning visar att i de allra flesta fall är våldtäktsmannen någon som offret känner. De allra flesta våldtäktsfall begås inomhus.

Tyvärr är det så att många som sitter inte för sexualbrott är invandrare, detta beror oftast på brister i integrationen. I de allra flesta fall är offret gärningsmannens egna hustru. Eller om han har otur, en av dem. Att det är så beror nog mycket på okunnighet om de svenska lagarna och brister i informationen.

Vilket inte är så konstigt. Hur många svenskar känner till att det är våldtäkt även om man är gift, så länge en av parterna var ovillig? Så snart tvång används för att ha sex så är det våldtäkt vilken relation de inblandade än råkar ha. Flera av de serievåldtäkter som begåtts under modern tid har varit genomförda av vita, svenska män. Ungefär var femte tonårstjej har någon gång blivit utsatt för sexuella trakasserier av en jämnårig kille. Eftersom att det finns totalt sett fler svenska killar i Sverige än invandrade killar så är de flesta förövarna svenska killar som gett sig på sina jämnåriga skolkamrater.

Myter som dessa skapar alltid problem. 

* Politiska, med starkare nationalistiska spänningar i ett land.

* Rättsliga, där rättssäkerheten blir osäker beroende på var du kommer ifrån och om brottet passar in på hur brottet borde ha utförts.

* Sociala, med social utfrysning, mobbning och rasism.

* En myt är en myt, definitionen av en myt är att det är något som inte är sant. Om man ändå agerar utifrån myten så ger man den ett sanningsvärde den inte har.

GIVETVIS ska samhället bli bättre på att hjälpa utsatta kvinnor och barn. Eller utsatta män, för den delen, vi får för allt i världen inte glömma dem! Men det hjälper inte att klaga på myndigheter och rättsväsendet om vi inte kan släppa våra egna fördomar. Myterna. För i förlängningen blir myterna ett lika stort hinder som brister hos myndigheterna.

Myterna gör oss oförmögna att sträcka ut våra egna händer till de som behöver vår hjälp, eftersom de inte passar in i den myt vi är vana att höra.