Våldtäktskultur

Våra liv genomsyras av en syn på sexualitet som på många sätt är skadlig. Det blir inte bättre av att det hela är inbyggt i det samhälleliga systemet. Strukturen som vi lever efter.

Det är ett problem som vi måste ta på allvar. Kvinnor och män begränsas, bestraffas och i slutändan är det någon som kommer till skada. För att det finns en sådan enorm själviskhet och blindhet inför våra egna problem. Vi upprörs över våldtäkterna i Indien och fördömer deras syn på kvinnor. Vi spyr över hederskulturer som stänger in kvinnor och män i mallar och tvingar dem till saker se inte vill.

Men är vi så mycket bättre? Vi, som tillhör den vita "majoriteten"? Skiljer det sig verkligen så mycket mellan dessa olika kulturer?

För några år sedan blev en flicka från en liten svensk småstad i stort sett förföljd eftersom hon anmälde en populär kille i skolan för våldtäkt. Trots att han dömdes och trots att han begick en ny våldtäkt försvarade ändå hans omgivning honom och fördömde flickan. Är inte det hederskultur men i svensk tappning?

Förra året blev en 16-åring i USA omkring släpad, medvetslös, på flera olika fester, upprepat våldtagen och försatt i en extremt hjälplös situation, inte att förglömma att hon blev filmad. Trots bevis för det extrema övergreppet valde ändå större delen av USA att ställa sig på förövarnas sida. De, som var så lovande, hur skulle det gå för dem nu? Ingen frågade, hon, som var lika lovande men nu en våldtagen tjej, vad händer med henne nu?

I Indien har våldtäkterna väckt protester, fördömandet har vart enormt. Vi sätter in alla möjliga instanser och åtgärder för att hjälpa flickor och pojkar ifrån hederskulturer att komma undan förtryck, tvångsgifte och hedersvåld. Vilket är bra! Men vi klappar oss på axeln och struntar i att se vår egen verklighet.

 Genusfolket: Våldtäktskulturens senaste offer