Jag har fått frågan varför jag väljer att kalla mig själv för feminist. Svaret är kanske inte så enkelt och självklart som en del önskar. Vore svaret enkelt, skulle inte frågan få vara så svår. Under en tid har dock svaret uppenbarats för mig i sin enkelhet. Det är nödvändigt. Ett ställningstagande. Jag är feminist därför att jag bryr mig.
I vår värld finns ett utbrett kvinnoförakt. Det finns överallt men märks på lite olika sätt, men det existerar. I Indien är kvinnoföraktet starkt förknippat med sexuellt våld, flickfoster aborteras och kvinnor saknar värde. I Sverige utsätts kvinnor för grova kränkningar, vålds hot och hot om sexualiserat våld. I Uppdrag Granskning (6/2 2013) berättar kvinnor som syns i media om kommentarer och mejl fyllda med hot. Om våldtäkt, om mord och sadism. Två unga kvinnor kommenterar en tröja och blir sköljda med grova kränkningar och flera hot. De allra flesta är män. Män, som inte förstår att deras kommentar skulle såra någon. Eftersom det är på nätet är det inte verkligt.
Förakt, av kvinnor. Många feminister som rör sig ute på nätet får ofta höra att de har fått för lite manligt könsorgan, för lite kuk, och att det är därför de är bittra. Kvinnor som sticker ut från mängden, har åsikter, syns, hörs, finns. Blir utsatta för sexuella hot. Ingen man som beger sig ut bland kommentarsfälten får hot om våldtäkt. För kvinnor riskerar det att bli vardag. Förakt. Kvinnoförakt.
Varför kallar jag mig själv för feminist även när jag själv upplever förakt? Varför måste jag använda ett så laddat ord? Borde jag inte kalla mig jämställdist eller något liknande? Jag skulle kunna, men det gör jag inte. För att jag har tagit ställning, trots föraktet. Jag har tack och lov aldrig upplevt hot men jag har definitivt upplevt förakt.
Hot om sexuellt våld, det finns inte något som bakbinder kvinnor i högre grad än det potentiella hotet om sexuellt våld. Det inkräktar i extremt hög grad. Dödshot är förmodligen nog så obehagliga och ska tas på allra högsta allvar. Men steget mellan att hota att döda en annan människa och faktiskt begå mord är långt, bland det längsta man kan ta. Hotet om sexuellt våld blir dock verkligare, mera realt, steget är inte lika långt mellan ord och handling. Det är få kvinnor som inte någon gång blivit utsatt för sexuella trakasserier och risken för att bli utsatt för våldtäkt begränsar kvinnor även i Sverige.
Förakt, det finns ett utbrett förakt för kvinnor i världen. Det ger sig i uttryck sexualiserade påhopp. Sexuella hot. Sexuella kränkningar. För att man gör sitt jobb, för att man står för sin åsikt, för att man syns mer än gemene man, för att man finns, för att man är kvinna.
Demokrati kräver respekt. Respekt inför andras åsikter. Respekt inför en annan person. Det går inte att respektera en människa man föraktar. Man ser inget värde hos en person man föraktar.
Det pratas mycket om hat. Hat som drivkraft. Hat som ger upphov till hot. Förakt är nästan värre. Den du föraktar tar du inte på allvar. Hatar du någon har du i alla fall tagit hen på allvar, på för stort allvar.
Varför är jag feminist? Därför att jag anser att man och kvinnor ska ha lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter. Var är jag feminist? Därför att jag anser att samhället är ojämställt på ett sådant sätt att kvinnor i högre grad än män missgynas och därför behöver uppmärksammas.
Varför är jag feminist? Därför att jag inte går med på att bli föraktar, för att jag är kvinna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar